4. Jesus hjälper (Mark 5:21–43)

Hannah hade en kompis som hette Rut, och Rut hade någonting som inte många barn i Kafarnaum hade. Hon hade en boll. Varenda gång Hannah var hos Rut lekte dom med bollen.

En dag höll det på att gå riktigt illa. Dom stod på var sin sida om den lilla trädgårdsmuren – Rut innanför i trädgården och Hannah utanför på gatan – och kastade bollen mellan sig.
Hannah tappade den. Den rullade i väg en bit. Då kom det en hund rusande och fångade den mellan sina tassar.
– Schas, dumma hund! skrek Hannah och försökte ta hand om bollen.

Men hunden trodde att den gick att äta och morrade ilsket, för han var hungrig och ville inte bli av med maten.
– Han biter sönder den. Vad ska vi göra? skrek Rut, när hon såg att Hannah inte kunde ta bollen.

Det var Mirjam, Ruts storasyster, som hindrade en katastrof från att ske. Hon var inne i huset och hjälpte dom vuxna att baka bröd. Hon passade brödkakorna i ugnen, så att dom blev precis lagom gräddade.
När hon hörde Rut och Hannah skrika, kikade hon ut genom dörren och fick se eländet. Hon tog en liten brödkaka och rusade ut till hunden, som blängde på henne när hon satte sig på huk en bit ifrån honom.
Hon sträckte fram brödet och hunden kände hur gott det luktade, tog ett skutt och nappade åt sig det. Bollen var räddad. Den hade bara fått några bitmärken.

Hannah stod där och var lite avundsjuk på Rut, som hade en sådan påhittig storasyster. Snäll var hon också. Hon brukade sitta hos Rut om kvällarna och sjunga för henne när hon skulle somna. Hannah fick minsann somna bäst hon kunde. Fast hon hade ju Joel, och han var ju bra på sitt sätt, tänkte hon, när hon traskade hem.

Det gick en hel vecka innan Hannah och Rut träffades igen, och då ville Rut inte leka. Hon bara satt på trappan utanför sitt hus och var ledsen, för Mirjam var sjuk. Hon hade feber.
– Asch, lite feber är inget farligt, tröstade Hannah. Det har jag haft många gånger. Det tar några dagar, sen blir man frisk.
– Mirjam blir bara sämre och sämre, sa Rut dystert. Jag tror att hon har fått ”hundfeber”, för det började dagen efter hon lurade bort hunden.

Det klack till i Hannah och hon sjönk ner på trappan bredvid Rut. Inte för att hon hade hört talas om något som hette ”hundfeber”, men om det var som Rut trodde, då var det ju hennes fel för hon hade ju tappat bollen.
– Tror din mamma och pappa också att det är ”hundfeber”? fick hon fram med darrande röst.
– Jag har inte frågat dom, sa Rut. Det går inte att prata med dom. Dom är så oroliga.
Dörren öppnades och Ruts pappa kom ut. Han var blek om kinderna och röd kring ögonen och näsan.
– Hur är det med Mirjam? frågade Hannah.
– Hon är väldigt dålig, sa han. Jag tror inte hon lever länge till.
Om det bara fanns någon som kunde göra henne frisk, men ingen enda finns det.

Hannah hoppade upp från trappan. Hon hade kommit att tänka på något.
– Det kanske finns en som kan det ändå, nästan skrek hon. Min pappa träffade Simon nere vid hamnen i morse. Då är säkert Jesus där också, och han kan göra sådant ingen annan kan.
– Jesus, upprepade Ruts pappa. Det var ju han som gjorde Ruben frisk. Jag går och hämtar honom med detsamma.

Med stora kliv gav han sig iväg. Hannah och Rut satt på trappan och väntade. Då hörde dom hur Ruts mamma började storgråta därinne. Efter en stund kom hon ut till dom.
– Var är pappa? snyftade hon.
– Han är och hämtar Jesus, sa Rut. Jesus kan nog göra Mirjam frisk.
– Det är för sent, suckade hennes mamma.
Nu behövdes inte Jesus längre, och Hannah sprang för att möta och tala om det. På långt håll såg hon en hop folk, och när hon kom närmare kände hon igen Simon och Ruts pappa. Mellan dom gick en man, som måste vara Jesus. Hon rusade fram till Simon och klängde sig fast vid honom.
– Men lilla Hannah, vad har hänt? frågade han och lyfte upp henne.

Med ansiktet mot Simons axel fick hon fram dom förfärliga orden:
– Mirjam är död. Ni kan vända om allihop.
Men Jesus vände inte om. Han fortsatte att gå fram till huset där Mirjam låg och var död. Till alla som grät sa han:
– Lita på mig. Ni behöver inte vara ledsna.
Sen gick han in i rummet till Mirjam. Hannah och Rut ville följa med, men det var bara Mirjams föräldrar och Simon och två andra lärjungar som fick det.
– Tror du han kan göra något? frågade Rut, när dom stod utanför den stängda dörren.
– Han sa att vi skulle lita på honom, viskade Hannah.

Och visst kunde dom lita på Jesus. Han hade gått fram till sängen och tagit Mirjams hand och sagt:
– Lilla Mirjam, stig upp!
Mirjam hade öppnat ögonen, rest sig upp i sängen och hoppat ner på golvet.
– Åh Mirjam, jag är så glad att du inte är död längre, sa Rut, när hon äntligen fick krama om sin storasyster.
– Du är allt en rolig en du, skrattade Mirjam. Jag har väl aldrig varit död. Lite sjuk har jag varit, men så somnade jag och sov gott en stund, och när jag vaknade var jag frisk igen.
Mirjam la armen om Rut och tillsammans stod dom och tittade efter Jesus, när han gick för att träffa andra människor som behövde hans hjälp.

Att prata om
1. Barnen i Kafarnaum hade inte många leksaker. Barnen i gruppen kan kanske berätta för varandra om sina leksaker och vad de brukar leka.
2. Hur gick det till när en hund fick tag i Ruts boll? Vem räddade bollen frän att bli förstörd?
3. Varför tyckte Rut så mycket om Mirjam?
4. Kommer barnen ihåg hur det känns att vara sjuk och ha feber? Hur blir man av med den? Går den över av sig själv eller måste man fä medicin?
5. Mirjam blev inte av med sin feber. Hon blev bara sjukare och hennes pappa gick för att hämta hjälp. Vem försökte han fä tag på? Vad hände medan han var borta?
6. Hannah fick ett tråkigt ärende att uträtta. Vad skulle hon göra?
7. Jesus gjorde inte som Hannah sa. Låt barnen berätta vad som hände i stället. Hur bar sig Jesus åt för att göra Mirjam levande och frisk igen?
8. Kommer barnen ihåg hur det gick till när Jesus gjorde så att Ruben kunde gå igen?
9. Klistra in bilden. Vilka är flickorna på bilden? Varför gråter den ena? Blir hon glad igen?

Att sjunga
Jag ber for en som ligger sjuk (Sånger för små och stora s. 96)
Tryggare kan ingen vara (Barnpsalmboken nr. 127, Sånger... s. 207)

Lek
Gömma klockan
Använd en klocka som ”tickar”. Ett av barnen går ut och ett annat gömmer klockan. Den som kommer in och letar ska lyssna sig till var klockan är, så de andra barnen måste vara tysta.